Är du så objektiv som du tror?

Har du någon gång varit sådär säker på att du har rätt om en annan människa? Att du ser dem klart. Ser hur de egentligen är? Han eller hon är...
Kanske har du också blivit förvånad när någon beskrev dig på ett sätt som du inte alls känner igen utifrån hur du ser på dig själv.
Vad är det vi egentligen vi ser och upplever - när vi ser på en annan människa?

Vi ser aldrig någon helt. Vi ser alltid genom något. Ett filter av våra erfarenheter, rädslor och önskningar. Vårt nervsystem och våra försvar. Jag brukar benämna det " våra egna glasögon och dess filter".
Det är det som du upplever som sant - dina valda sanningar om hur det eller den är.

Så vad är det vi gör här egentligen? Ditt filter skapar ett fokus på vad du letar efter. Vi plockar helt enkelt ut några utvalda bitar som matchar vårt inre manus och bygger en berättelse. Skapar en etikett. Ett omdöme.
Det här gör även att vår hjärna i förlängningen hela tiden "hjälper" dig att förstärka din sanning. Vi vill ju också så gärna "ha rätt". Effekten av det är att vi tappar bort andra delar av en människa eller situation. Vi ser inte situationer och människor som de är, utan utifrån hur VI är.
Så vilka glasögon har du på dig? Vad har de för filter i relation till det du upplever i en situation eller relation? Genom vilket filter tittar du? Vad letar du efter? Vilken "sanning"? Vilka etiketter vet du med dig att du satt?

Så nästa gång du tolkar något eller någon - stanna upp. Lägg märke till dina filter.
Kan du se vilken berättelse du håller fast vid?
Vad är det egentligen jag ser just nu och vem är det som ser?
Om jag skulle prova att "ta av mig mina glasögon" - missar jag något? Finns det fler saker att se?

Vad skapar detta för tankar och reflektioner hos dig?

"Ledarskap är en handling, inte en position!"